han - hon - hen del 2
Med mitt första hen-inlägg ville jag visa på hur hen-begreppet som av många upplevs som djupt problematiskt, till den grad att man t.o.m. för in ett gudsperspektiv för att visa på hur konstigt det är. Genom att bädda in ’det självklara’ att vi är män och kvinnor i termer av tro, att till och med Jesus talar om detta, så görs hen till något 'onaturligt'. Det blir ett tecken på det moderna samhällets uppluckring (bl. a. genom akademiker och politiker) av ’riktiga värden’, ett ifrågasättande av sanningar. Men detta problem uppstår ju bara i vissa språk!
När skribenten säger att ’hos Jesus verkar ’hen’ inte vara ett fullt ut etablerat begrepp’ så utgår den idén från ett specifikt svenskt språkligt sammanhang. Samma uttalande, samma idé blir något meningslöst, något ogiltigt i ett finskt språkligt sammanhang. Där finns ju inget han/hon, det finns ju bara hen.
Det är just denna problematik, detta språkliga, som avslöjar att vår uppfattning av världen, våra sanningar och föreställningar är just sociala konstruktioner. Språket formar olika föreställningar (och därmed individers agerande) på olika sätt på olika platser under olika tider. I varje specifik tid, på en specifik plats, finns ett antal uppsättningar med sanningar, som under århundraden har försvarats med eller utan gudsperspektiv. Idéer som ansetts som oföränderliga sanningar har förändrats, även inom kyrkan.
Om man utgår från ovanstående citat och tänker sig att det som uttrycks är sant och att det är så man som kristen bör tänka, så innebär det att det finska språket måste förändras och då skulle man medvetet behöva hitta på nya ord som betecknar ’han’ respektive ’hon’; vilket på ett mycket konkret sätt visar att språk är just en social konstruktion.
Hen som begrepp är en social konstruktion, men det är ju också begreppen han och hon. Det är genom språket som våra gemensamma förståelser av världen skapas, återskapas och förändras. Det är också det som är grunden till hur vi agerar med och mot varandra.
Genom att använda könsneutrala begrepp kan vi se till att världen faktiskt blir mer rättvis och kärleksfull. Det kan då bli en värld där vi bemöter varandras ’faktiskt existerande egenskaper’ istället för att utgå från ’för tillfället existerande föreställningar’ om manligt och kvinnligt.
Hen-debatten lyfter, i mina ögon, upp vikten av att erkänna att sociala konstruktioner existerar, är vanliga; ja till och med att det ’är den normala verkligheten’, och att man (!) i sin tanke kan utgå från detta faktum istället för att se det som något udda, akademiskt, politiskt eller omstörtande.
Allt detta med bibehållen tro
han - hon - hen
Hen-debatten har tagit sig ganska märkliga uttryck. Jag tycker det är en bra förändring i stil med ni/du-reformen på 60-talet. Det kan bli ett enkelt och kraftfullt sätt att förändra för givet tagna sociala relationer. Orden 'hon' och 'han' kan ganska lätt aktivera stereotypa föreställningar om manligt/kvinnligt och om pojkar och flickor.. Dessa föreställningar påverkar ju barn redan innan de har ett självmedvetande.
Tänk er situationen att ett barn gråter och någon ber dig trösta det: om man säger ’han gråter’ så aktiveras vissa föreställningar och därmed ett efterföljande agerande: högst troligt något i stil med ’det var ju inte så farligt, upp och lek igen’. Om man istället säger ’hon gråter’ så bli det troligtvis inte samma föreställningar och därmed inte samma agerande: snarare något i stil med ’men oj oj lilla gumman, gjorde du dig illa, sitt här och vila lite’. Denna typ av stereotypt agerande sker ju utifrån vilket kön vi tror barnet har, vilket både forskning och individers erfarenheter visar (och ja, jag vet att jag här själv rabblar upp stereotypa exempel där alla läsare har erfarenhet av att ha agerat annorlunda mot sina egna barn, men tänk er en ’vanlig’ förskola, dagis, låg- respektive mellanstadieskola).
Om man i samma situation istället skulle säga att ’hen gråter’ så kan dessa föreställningar inte aktiveras och därmed kan man undvika vissa stereotypa föreställningar. Detta tycker jag är en positiv effekt av hen, och det är inget som ’tar bort’ könen i sig. Inte heller är det speciellt radikalt eller nedbrytande – snarare tvärtom.
Jag har en argumentation för det, men innan dess vill jag lyfta fram ett annat exempel på sådant jag tycker är märkligt i (den allmänna) debatten; något som jag tycker saknas (typ lite jämförande perspektiv).
Ledaren i ’Världen idag’ (en allkristen tidning) som publicerades 2012-02-08 hade rubriken ’Äktenskapet är värt att fira’, där det läggs fram fem argument för äktenskapet. Jag snubblade på denna artikel just på grund av den refererar till hen-begreppet (så det är inte äktenskapet i sig som är intressant i denna lilla reflektion). I denna text är det främst det första argumentet som fångar mitt intresse. Där framför skribenten att Jesus påtalar att ’vi är skapade till man och kvinna’ och att det ’indikerar att det finns en biologisk, nedlagd skillnad mellan män och kvinnor’. Sedan går skribenten vidare med att detta faktum inte verkar självklar för forskare och politiker idag som istället ’alltför ofta talar om kön som en ’social konstruktion’’, för att sedan avsluta med att säga att ’hos Jesus verkar ’hen’ inte vara ett fullt ut etablerat begrepp’.
Det är få politiker och forskare som tror, menar eller anser att det inte finns biologiska skillnader mellan kvinnor och män. Den biologiska skillnaden är ju uppenbar (även om den strikta uppdelningen gör att man missar att det faktiskt föds personer som hamnar mellan stolarna; sådana som har både manliga och kvinnliga genitalier eller som har något som faktiskt är obestämbart utifrån rådande föreställningar). Min poäng är att det för de allra flesta politiker och forskare så är den biologiska skillnaden mellan män och kvinnor ett självklart faktum.
Själva begreppet ’social konstruktion’ pekar ju tydligt mot något annat än det biologiska. Den sociala förståelsen (social innebär för mig i detta sammanhang mellanmänsklig, kulturell) är ju i sig föränderlig både i tid och rum. Den läsare som rest mellan olika länder och kulturer har mest troligt sett att definitionen på ’manligt och kvinnligt’ skiljer sig mycket mellan olika platser. Det som är manligt på en plats kan definieras kvinnligt på en annan plats. Om man studerar en specifik plats så ser man också att förståelsen av manligt och kvinnligt förändras över tid.
Manliga och kvinnliga yrken, sysslor, egenskaper, färger skiftar över tid (och plats) trots att det biologiska könet består. För mig innebär detta att det inte är fel att ’alltför ofta tala om kön som social konstruktion’; snarare är det ett erkännande av att det kan vara så att inte finns några ’naturliga’ kopplingar mellan det biologiska könet och de egenskaper, sysslor eller färger som tillskrivs män respektive kvinnor.
Hela denna utvikning med Världen idag-texten har ett syfte: jag vill argumentera för att ett ökat användande av begreppet ’hen’ kan hjälpa oss att undkomma onödiga (och i många fall osanna) stereotyper, genom att visa på att begreppen ’hon’ och ’han’ också är ’sociala konstruktioner’.
För hur ska man annars förstå det faktum att det t. ex. i det finska språket bara finns ’hän’? Där finns inte det som i en svensk kontext tas för givet, nämligen det bestämmande 'hon/henne' och 'han/honom'. Där finns bara ’hän’ (motsvarande hen, eller ’den/denne’). Detta gäller för övrigt även en del andra språk (estniska, ungerska, indonesiska, georgiska m.fl).
Utifrån ovanstående finns det några frågor som jag funderar på:
• är finländare (och andra) ogudaktiga eftersom ’ att ’hos Jesus verkar ’hen’ inte vara ett fullt ut etablerat begrepp’? (det blir ju konsekvensen om man följer logiken i Världen idag-ledarskribentens argumentation)
• hur mycket färgas synen på kön av föreställningar snarare än av biologi? (dvs 'sociala konstruktioner' kontra ’självklara fakta’)
• hur påverkas vår ’verklighet’ (dvs föreställningen om verklighet = det vi uppfattar som sanning) av det språk vi föds in i?
• hur ska vi hantera problematiken mellan tro och vetande inom ramen för 'självklara fakta' och 'kultur'?
I en svensk kontext, i ett svenskt sammanhang, kan begreppet ’hen’ bli något utmanande, konstigt och till och med omstörtande; något man skriver böcker om, som upprör hela kyrkligheten och trosvärlden, som skapar konflikter mellan vänner och inom familjer.
Samtidigt, exakt samtidigt, påverkar detta typ ingen (kristen/ateist/muslim/jude/agnostiker etc) i landet bredvid, i landet där man talar ett annat språk; där man har andra ord för precis samma sak.
Det är just nu, i detta sammanhag, som jag vill säga (eller ännu hellre skrika; ropa ut över folken) de där orden som tydligen sägs alltför ofta:
social konstruktion
Tänk er situationen att ett barn gråter och någon ber dig trösta det: om man säger ’han gråter’ så aktiveras vissa föreställningar och därmed ett efterföljande agerande: högst troligt något i stil med ’det var ju inte så farligt, upp och lek igen’. Om man istället säger ’hon gråter’ så bli det troligtvis inte samma föreställningar och därmed inte samma agerande: snarare något i stil med ’men oj oj lilla gumman, gjorde du dig illa, sitt här och vila lite’. Denna typ av stereotypt agerande sker ju utifrån vilket kön vi tror barnet har, vilket både forskning och individers erfarenheter visar (och ja, jag vet att jag här själv rabblar upp stereotypa exempel där alla läsare har erfarenhet av att ha agerat annorlunda mot sina egna barn, men tänk er en ’vanlig’ förskola, dagis, låg- respektive mellanstadieskola).
Om man i samma situation istället skulle säga att ’hen gråter’ så kan dessa föreställningar inte aktiveras och därmed kan man undvika vissa stereotypa föreställningar. Detta tycker jag är en positiv effekt av hen, och det är inget som ’tar bort’ könen i sig. Inte heller är det speciellt radikalt eller nedbrytande – snarare tvärtom.
Jag har en argumentation för det, men innan dess vill jag lyfta fram ett annat exempel på sådant jag tycker är märkligt i (den allmänna) debatten; något som jag tycker saknas (typ lite jämförande perspektiv).
Ledaren i ’Världen idag’ (en allkristen tidning) som publicerades 2012-02-08 hade rubriken ’Äktenskapet är värt att fira’, där det läggs fram fem argument för äktenskapet. Jag snubblade på denna artikel just på grund av den refererar till hen-begreppet (så det är inte äktenskapet i sig som är intressant i denna lilla reflektion). I denna text är det främst det första argumentet som fångar mitt intresse. Där framför skribenten att Jesus påtalar att ’vi är skapade till man och kvinna’ och att det ’indikerar att det finns en biologisk, nedlagd skillnad mellan män och kvinnor’. Sedan går skribenten vidare med att detta faktum inte verkar självklar för forskare och politiker idag som istället ’alltför ofta talar om kön som en ’social konstruktion’’, för att sedan avsluta med att säga att ’hos Jesus verkar ’hen’ inte vara ett fullt ut etablerat begrepp’.
Det är få politiker och forskare som tror, menar eller anser att det inte finns biologiska skillnader mellan kvinnor och män. Den biologiska skillnaden är ju uppenbar (även om den strikta uppdelningen gör att man missar att det faktiskt föds personer som hamnar mellan stolarna; sådana som har både manliga och kvinnliga genitalier eller som har något som faktiskt är obestämbart utifrån rådande föreställningar). Min poäng är att det för de allra flesta politiker och forskare så är den biologiska skillnaden mellan män och kvinnor ett självklart faktum.
Själva begreppet ’social konstruktion’ pekar ju tydligt mot något annat än det biologiska. Den sociala förståelsen (social innebär för mig i detta sammanhang mellanmänsklig, kulturell) är ju i sig föränderlig både i tid och rum. Den läsare som rest mellan olika länder och kulturer har mest troligt sett att definitionen på ’manligt och kvinnligt’ skiljer sig mycket mellan olika platser. Det som är manligt på en plats kan definieras kvinnligt på en annan plats. Om man studerar en specifik plats så ser man också att förståelsen av manligt och kvinnligt förändras över tid.
Manliga och kvinnliga yrken, sysslor, egenskaper, färger skiftar över tid (och plats) trots att det biologiska könet består. För mig innebär detta att det inte är fel att ’alltför ofta tala om kön som social konstruktion’; snarare är det ett erkännande av att det kan vara så att inte finns några ’naturliga’ kopplingar mellan det biologiska könet och de egenskaper, sysslor eller färger som tillskrivs män respektive kvinnor.
Hela denna utvikning med Världen idag-texten har ett syfte: jag vill argumentera för att ett ökat användande av begreppet ’hen’ kan hjälpa oss att undkomma onödiga (och i många fall osanna) stereotyper, genom att visa på att begreppen ’hon’ och ’han’ också är ’sociala konstruktioner’.
För hur ska man annars förstå det faktum att det t. ex. i det finska språket bara finns ’hän’? Där finns inte det som i en svensk kontext tas för givet, nämligen det bestämmande 'hon/henne' och 'han/honom'. Där finns bara ’hän’ (motsvarande hen, eller ’den/denne’). Detta gäller för övrigt även en del andra språk (estniska, ungerska, indonesiska, georgiska m.fl).
Utifrån ovanstående finns det några frågor som jag funderar på:
• är finländare (och andra) ogudaktiga eftersom ’ att ’hos Jesus verkar ’hen’ inte vara ett fullt ut etablerat begrepp’? (det blir ju konsekvensen om man följer logiken i Världen idag-ledarskribentens argumentation)
• hur mycket färgas synen på kön av föreställningar snarare än av biologi? (dvs 'sociala konstruktioner' kontra ’självklara fakta’)
• hur påverkas vår ’verklighet’ (dvs föreställningen om verklighet = det vi uppfattar som sanning) av det språk vi föds in i?
• hur ska vi hantera problematiken mellan tro och vetande inom ramen för 'självklara fakta' och 'kultur'?
• hur kan vi undkomma att 'kulturell förståelse' blir 'sanning i tro'? (och därmed undvika fundamentalism)
I en svensk kontext, i ett svenskt sammanhang, kan begreppet ’hen’ bli något utmanande, konstigt och till och med omstörtande; något man skriver böcker om, som upprör hela kyrkligheten och trosvärlden, som skapar konflikter mellan vänner och inom familjer.
Samtidigt, exakt samtidigt, påverkar detta typ ingen (kristen/ateist/muslim/jude/agnostiker etc) i landet bredvid, i landet där man talar ett annat språk; där man har andra ord för precis samma sak.
Det är just nu, i detta sammanhag, som jag vill säga (eller ännu hellre skrika; ropa ut över folken) de där orden som tydligen sägs alltför ofta:
social konstruktion
